I sorgen

ilskan

den orättvisa irritationen

den kväljande oförmågan

att hålla dig kvar

här

utan plågor

i detta samtidigt

finns också avunden

Att få lämna striden

att inte frukta mer

att sjunka in

som spädbarnet

vid fulla bröst

i den stund

då den söta mjölken

fyller allt medvetande

Ingenting

ska utplånas

Ingenting ska skilja

Med avund och ilska

ser jag dig långsamt

sjunka och försvinna

 

         Elsa Lena Ryding