Dödsannonsen

är redan skriven

Jag har tänkt på sorgkläderna

och jordfästningen

kremeringen och urnan

Numera vet jag

var bårhuset finns

och begravningsbyrån

Vet men förstår inte

vad som ska hända

vet men fattar inte

hur ett liv kan ta slut

hur det som är en människa

upphör att finnas

och hur det är möjligt

att slutligen skiljas

Det är nog så

att min förmåga

är alldeles för liten

för att bedöma det här

Det känns som i Spanien

när alla smattrar på

och jag inte har kunskaper

om orden och grammatiken

Det som förefaller enkelt

egentligen

på något sätt

blir fullständigt obegripligt

när utrustningen saknas

för att ta emot budskapet

Du tror att vi möts igen

Jag säger inte emot dig

Den tanken är inte mer absurd

än tanken

på att lämna varandra

          Elsa  Lena Ryding