I sorgen
ilskan
den orättvisa irritationen
den kväljande oförmågan
att hålla dig kvar
här
utan plågor
i detta samtidigt
finns också avunden
Att få lämna striden
att inte frukta mer
att sjunka in
som spädbarnet
vid fulla bröst
i den stund
då den söta mjölken
fyller allt medvetande
Ingenting
ska utplånas
Ingenting ska skilja
Med avund och ilska
ser jag dig långsamt
sjunka och försvinna
Elsa Lena Ryding