PARTUS

 

Vår förväntan fyller rummet

sprängande

liksom barnet sitt.

Du är här, hos mig

alldeles utanför

min mognande kropp

 

 

Ingenting kan hejda

det utstakade förloppet

den oundvikliga smärtan

Med varje ökande värk

driver den mig inåt

mina bindande strukturer

 

uppmjukar, vidgar

det sammanhållna

Värken är rättfram

tål ingen undanflykt

Smärtan bäddar min famn.

 

 

Pauserna är natten

mörker

ögonblick av närhet

tyst väntan

på nästa våg som för mig

till kroppens gräns

 

 

Ett andetag inför slutet

Nu kastar jag mig utför

förlossningskanalen

tar spjärn

släpper efter

överlämnar mig

till det rusande vattnet

 

 

Öppnar mig, slår ut

I genomskärningen minns jag

den gången mödomshinnan nästan

var starkare än vi

Preventivmedel hade vi inte

det räckte med blodet

 

 

I fjärde rotationen

fjärde dimensionen

Bristningen

Skriket.

Det heliga området

näst intill döden

 

Vår barnmorska lyser

Jag vilar

i samma bädd som förr

Låren darrar

Din hand har inte lämnat min

Du är förlöst

Vi föds

i barnets blick

 

               Elsa Lena Ryding