Vår dödlighet

har jag alltid vetat om

men inte

att du skulle kallna

under mina händer

Ända sen du gav mig

det fruktade beskedet

har jag kämpat förgäves

mot en glasmur

som redan skiljer oss

Det susade för öronen

Det sjöng i kroppen

I ett enda nu

blev världen omkring oss

som oigenkännlig

Vi väntar på ögonblicket

då kött

ska slitas från kött

efterlämnande

blödande trasor

om någon levande vävnad

fortfarande finns kvar

sedan vi väntat

och väntat ut ditt liv

    Elsa Lena Ryding