Till Hans Huldt
korsande många linjer
inte i virrvarr, räta
så som i himlen
så ock i vattnet
okänd svävar en planet
snart smält
över bergets väntande eruption
han sitter med blicken
bortom bortanför
med handen som en avliden fisk
böjd över knät
på hans ena skuldra har en vit vinge
fått fäste men på den andra
den svarta korpen
vid fjorden sitter han
i den så kallat friska luften
bakom ett galler
som ingen annan ser
kan han hämta blicken tillbaka
han har väl inte glömt
att han
varje morgon föds på nytt
Ronney Henningsson