Till Hans Huldt

korsande många linjer

inte i virrvarr, räta

så som i himlen

så ock i vattnet

okänd svävar en planet

snart smält

över bergets väntande eruption

han sitter med blicken

bortom bortanför

med handen som en avliden fisk

böjd över knät

på hans ena skuldra har en vit vinge

fått fäste men på den andra

den svarta korpen

 vid fjorden sitter han

i den så kallat friska luften

bakom ett galler

som ingen annan ser

kan han hämta blicken tillbaka
han har väl inte glömt 

att han 

varje morgon föds på nytt

              Ronney Henningsson